satsandeallroundryttare.webblogg.se

Jag har lagt märke till vilken härlig relation alla verkar ha med sina isisar.

 

Jag har en väldigt god relation till mina hästar. Jag kan vissa dagar bara åka upp för att sitta vid deras sida i hagen och bara mysa och spekulera hur hästen rör sig. Oftast sitter jag inte ensam, vilken häst det än är så brukar den oftast stå bakom mig, sidan om mig eller framför mig. Det är precis som att isisen klassar oss som sin flock. Dem accepterar våran närvaro och njuter av det.

 

Det var länge sen nu, men när jag var yngre brukar jag sätta mig i Vinurs box och bara sitta där medans han gick runt. Aldrig att jag var nervös över att han skulle trampa på mig eller göra något dumt. På något sätt känner jag att han är rädd om mig.

 

På sommaren brukar Vinur alltid ligga i hagen när det är varmt. När man då ska hämta in honom får man ofta dra upp honom. Då kollar han bara på mig som " tror du jag tänker resa på mig?". Han känner sig väldigt behaglig med min och familjens tillvaro. Ibland ger jag upp och sätter mig vid hans mage och lutar mig bakåt. Ligger och steker. Nu kommer säkert någon tycka att jag har dålig horsemanship men har man en häst som Vinur så händer inget . No offense men han är unik, ingen kan mäta sig med honom.

 

Jag gillar stora hästar och i framtiden kommer jag säkert skaffa en pga att jag vill utvecklas mer inom hoppning, dressyr och fälttävlan men kommer aldrig känna samma för en storhäst som jag känner för våra islandshästar. Det är mer harmoni och mys.