satsandeallroundryttare.webblogg.se

- följ min och hästarnas resa inom träningar och tävlingar

ridolyckan

Kategori: Allmänt

Tänkte mest skriva av mig om olyckan den fjärde april.
Många frågar : Vad hände? . Alla får samma svar : Jag vet inte. För det gör jag inte!
Tanken med passet den dagen var att rida till banan och finslipa lite på henne, men solen sken så fint och underlaget var super bra så tänkte att jag skulle ut och galoppera henne långa sträckor så hon stärker galoppen istället. Och det gjorde jag! Hon ville först inte gå från gården eftersom jag red själv. Men fick iväg henne. Hela rundan gick hon på spänn. Hon tittade på allt hon kunde tänka sig och hoppade till för minsta lilla. Men pigg som ett ** var hon iaf! Fin galopp och mycket power. När jag skulle svänga in på åkern upp mot stallet svartnade det. Det var precis vid ingången jag vaknade upp, bredvid trästolpen med taggtråd. Det jag vaknade upp av var Idunn som stod och nosa på mig. Jag försökte resa mig men kom inte upp. Foten, revbenen, ryggen och huvudet värkte. Jag fiskade upp mobilen från fickan och ringde pappa. Jag hörde bilen komma fort efter knappt fem minuter. Pappa kom nerspringandes från åkern och såg alldeles förtvivlad ut. Han kastade upp mig på sin rygg och sprang upp med mig.  Det var inte förens jag satte mig i bilen jag såg allt blod i mitt ansikte.

Eftersom underlaget var fint kan jag inte ha rivit mig på marken. Måste ha slagit i huvudet i stolpen ordentligt eftersom jag fick såna sår. Sen  vet jag inte om hon blev rädd för något eller om hon bara fick ett "glädjeryck".
 
Vad jag reagerade mer på är att Idunn stannade kvar hos mig. Stallet låg precis ovanför och hagarna där våra andra hästar stod var precis bredvid. Ändå stannade hon kvar, precis intill mig. På något vis tror jag hon känner en viss trygghet vid mig. Hon kände nog att hon "vakade" över mig.
 
Eftersom såna här händelser börjar man ofta tänka om. Nu känner jag att jag ska rida med säkerhetsväst alltid! Iallafall på Idunn eftersom hon är en unghäst. Sen är det jävligt dumt att rida ut själv. Men vad ska man göra? Kan ju inte alltid ha någon med mig eftersom mina föräldrar jobbar så dumma tider. Kan ju inte avstå ridningen för det. Men säkerheten ska ökas! Det är ett löfte!
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: