I just dont get it
Kategori: Allmänt
Som liten hade jag inget som helst intresse för alla mamma o pappas hästar. Dem valde att inte puscha på mig då det annars blir ett slags tvång och man kanske inte vågar säga ifrån. Men när vi flyttade till Skåne växte och växte det tack vare min allra bästavän Evelina Andersen. Hon drog med mig till den lilla ridskolan i Ask. Där fick jag rida en liten skimmel som hette Walle. Efter det var jag fast och mamma var överlycklig. Sen dess har mitt intresse bara växt och idag hade jag inte kunnat tänka mig ett liv utan hästar. Jag vet vad jag vill och vart jag vill komma. Jag kämpar för att få det jag vill. Vissa glider runt på en räkmacka och beter sig som bortskämda skitungar. Sen kommer vi till dem som ridit på hög nivå på både ponny och storhäst och nu blivit arton. Dessa personerna har nu tröttnat och bestämmer sig för att lägga ner ridningen och tex flytta till stan eller byta genre till mode/musik. I JUST DONT GET IT! Ni har det jag drömmer om och bara kastar bort det? Det irriterar mig en del. Linn Olsson, en framgångsrik tjej på ponny har nu valt lägga ner och flytta till stan i lägenhet. Nicolai Hollesen har nu sadlat om till mode och musk. What the fuck? Nej , jag fattar det inte! Jag vet då vad jag vill, jag gillar fart och fläkt. Jag är inte rädd för att få lite smuts under naglarna. Jag kan visst tappa glöden för ridningen ibland när det går åt helvete. Men den lyckliga känslan jag fylls med under ett lyckat pass överskrider det jobbiga. Ridningen fyller mitt liv med glädje, svett, tårar, träning, kärlek. Kommer aldrig ta farväl från detta. Jag är en ryttare ändå ut i fingertopparna. Jag har det i blodet.
