satsandeallroundryttare.webblogg.se

Jag hade tänkt gå in lite djupare på Vinur idag.

 

När jag var sex år började vi leta ponny åt mig. Vi letade och letade men hittade ingen som passade mig. Eftersom jag var så liten så visste ingen hur länge mitt intresse skulle sitta i så då kom mamma på andra tankar.. Det var inte en ponny vi skulle ha, utan en islandshäst! För skulle jag tröttna gjorde det ingenting, då kunde fortfarande hon ha nytta av hästen.

 

Vi letade och hittade sedan en jätte fin fuxfärgat sto med namnet Sandy. Jag blev förälskad i henne. Allt var nästan klart, tills den dagen då ägaren ringde och sa att hon som ridit in henne hade köpt henne i sista sekund.. Jag var så ledsen..

 

Vi gav inte upp hoppet utan fortsatte leta. En dag åkte vi till kivik och tittade på en skimmel. Fin men inte helt ren bak.

En dag hittade vi Vinur frá Granhaga. Han fanns långt upp i landet och vi åkte för att titta på honom. Vi körde och körde långt in i skogen och tillslut kom vi fram till en liten gullig gård. Vi såg inga hästar någonstans, bara stora tomma hagar. Ägaren kom ut och till min förvåning var det ingen tjej, det var en gammal man med namnet Olle. Han var jätte trevlig och pratade med en väldigt mysig dialekt.

 

Vi gick mot hagen, den tomma hagen ( trodde jag ). Olle visslade och då hör vi dunder i marken. Det lät som åska. där , bakom kullen kommer en hel flock islandshästar  springandes. det var en så häftig syn. Han plockade ut Vinur och sin första klass hingst och jag blev förälskad i Vinur. Han såg så snäll ut.. Mamma och Olle red ut och när hon kom tillbaka var hon helnöjd. Han var så trevlig. Men han kostade lite mycket..

 

Mamma sa till Olle att han är jätte fin och verkligen en sån häst som hade passat oss men tyvärr är det lite mycket pengar.. Vi tackade för oss och jag var jätte ledsen.. Vi hoppade in i bilen och när vi startat knackade han på fönstret ivrigt. Vi öppnade fönstret och han sa att vi kunde få Vinur, med all utrustning till ett betydligt lägre pris. Vi tackade JA!
Olle såg nog vilken bra familj Vinur skulle komma till och tyckte hemmet var viktigare än priset. En riktigt fin man.

 

Någon vecka efter hämtade vi honom. Det var en sån härlig känsla att vi äntligen fått hem honom..

 

Jag började träna dressyr och hoppning men jag gled inte direkt runt på en räkmacka! Vinur var inte den som hade så lätt för sig... När jag red mot hinderna så sprang han fram, nosade på det, puttade ner det med mulen och sen gick över.. Helt otrolig!! jag kämpade och kämpade.. Mamma fick kommentarer som " ska du inte köpa en riktig häst till din dotter" blablabla.. Sånt skit snack... Då blev jag ledsen men idag vet jag att det bara var bullshit. Alla barn i min ridgrupp hade små ponnisar som gjorde exakt de tränaren sa, hur mycket utvecklades dem egentligen?
Jag fick kämpa varje lektion! Åren gick och vi lärde oss mer och mer. Kom ut på klubbtävlingar i både dressyr och hoppning. Det gick bättre och bättre.

 

Började sedan träna för Anna Aronsson i Lund och det gick jätte bra.
Det som idag är så kul är att folk har alltid sett ner på Vinurs kunskaper men idag hoppar han bättre än många ponnisar.

 

Men allt har inte varit kul.. Han har varit allvarligt sjuk flera gånger.. När han var yngre ( föl ) drabbades han av lungiflammation och ingen trodde att han skulle överleva, men det gjorde han. När han kom till oss så fick han en fistel . Det är en knöl som satte sig bakom örat som det kommer var ur. Vi opererade bort den och fick hem honom igen. En månad efter fick han en ny fast på vänstersidan.. Denna var betydligt större och vi trodde inte att han skulle överleva.. Operationen kostade massor men jag hade precis förlorat min vovve så mamma och pappa kände att det var inte läge att jag skulle förlora min häst också.. Så operationen gjordes och fisteln satt 0,5 cm från hjärnan. Men han överlevde.. Helt otroligt!

Han har haft foderstrupsförstoppning ett antal ggr och även det har han överlevt. Men de allvarligaste var det som hände innan jul detta år... Siv ringde från stallet och sa att Vinur var sjuk. Vetrinär kom ut men hon kunde inte få honom bra och sa att vi måste åka in till hästkliniken. Jag mamma & Mimmi åkte in kl 23.00 på natten och vi var så oroliga... När vi kom fram kändes han piggare och jag fick upp hoppet igen. Vi ställde in honom i en undersökningsspilta och dem började undersöka honom. Dem tog ner en sond i magen, röntga och massa annat. Vinur bara hängde med huvudet. Det blev för mycket för mig... Jag sprang ut och grät. samlade mig och gick in igen. Då var det blod överallt. Jag gick fram för att hålla upp Vinurs huvud. Tittade på mamma och hon gav mig minen att han inte kommer överleva. Han hade fått tarmvred.. Operationen skulle kosta upp till 100 000 och det var endå ingen garanti att han blir bra.. Jag började gråta igen. Vi ledde in honom i en box och han la sig ner direkt. Vi ombeddes att säga hejdå, mamma gick in först och hon grät och grät. Mimmi gick in sen och sist jag. Han la huvudet i mitt knä och jag pratade med honom och tackade för alla åren. Jag pussade honom och sa " Vi ses snart igen, jag älskar dig! " Ställde mig upp för att gå ut. Då hör jag något bakom mig, Vinur reste sig upp med sina sista krafter för att följa med oss hem. Det blev bara för mycket.. Vi åkte hem och jag och mamma grät hela natten. Jag sov inte den natten. Jag la mig på soffan och kollade på tv i samma klaäder jag hade på kliniken. Jag stank häst, kläderna fulla av spån och blodfläckar. Mina händer var också blodiga. Jag ville inte tvätta mig. det var det sista jag hade kvar av Vinur. Dagarna gick och han levde fortfarande men det var för tidigt att säga att han skulle överleva. Jag och mamma hade kollat på internet över hur många som överlever tarmvred och det gjorde i princip ingen häst.. Vi tappade hoppet.

På måndagen skulle jag till skolan, jag ville inte. Jag hoppade av på berga trafikplats och gick till kliniken för att hälsa på honom med Evelina som stöd. Han hade bajsat och stod på benen när jag kom. han såg så glad och livfull ut. Jag var så glad.

Några dagar senare ringde dem och sa att han var i stabilt läge och vi kunde hämta homom. Ingen kunde fatta att han överlevde. Minst vi!

 

Vinur betyder allt för mig. Han är min hjälte. Ställer upp för mig i alla lägen. Han är ingen hopphäst, men hoppar allt ändå, han är ingen dressyrhäst, men går fint i dressyren iaf! Han är ingen fälttävlans häst, men han gör det iaf!

Vinur kan allt som en ponny kan, fast han kan en sak som ingen annan ponny kan, han kan tölta. Min fina Vinur, värd guld!