mopedolyckan
Kategori: Allmänt
När jag tänker tillbaka på den där dagen den 8 augusti förra året blir jag alltid nedstämd och lite ledsen. Det var den dagen då jag hade min mopedolycka på vägen till jobbet. Precis utanför jobbet i korsningen dvs.. För er som inte vet kan ni läsa här: http://hd.se/bjuv/2012/08/08/moped-korde-omkull/ .
Det som får mig att tänka på det är minnena som sitter som ett frimärke på min kropp. Inga synliga skador då utan smärta.
Varje natt har jag ont när jag ligger på vänster sida. Det skaver i revben och när jag sträcker på mig känner jag hur dem flyttas. Min armbåge sticker och värker. Det är nog den som är allra värst.. Så fort jag kommer emot något gör det så ont så jag vill skrika. Jag har märkt på senaste tiden att jag inte kan göra saker lika snabbt med vänster arm som den högra.
Jag är en människa som hatar att lyssna på folk som klagar, därför klagar jag helst inte över det. Men jag har verkligen tröttnat på smärtan...
Det är inte bara smärtan jag hatar utan min rädsla för att köra moped är inte heller så kul längre.. I somras körde jag och padde på Ring Knrustorp och hoppade på crossbanan men det hade jag aldrig idag vågat. Jag saknar den känslan. Det var så roligt ju! Jag hade verkligen jätte kul och har tidigare nämnt att om jag inte hade någon möjlighet att ha häst hade jag velat ha cross..
Men jag är lyckligt lottad, jag överlevde. Hade det varit ett fordon bakom mig hade jag idag inte överlevt.
